Från Utlandet. Häromdagen meddelade vi, att den bekante hufvudredaktören tör Åla France och broscayrforsattaren Lagugronniere med det snaraste skall begitva sig såsom Frankrikes sändebud till Belgiens hufvudstad. Det har länge talats om denna utnämning, som man ullägger mer än vanlig vigt. Lagueronnicro drog sig för någon tid sedan tillbaka från senatens sammanträden och begaf sig till slottet Queyroix i närheten af Limoges, der han är sysselsatt med afslutandet at ett nytt arbete om Folkrättens framsteg?, hvilket utrikesministern uppdragit åt honom att utarbeta. Det är en svår uppgift den berömde broschyrförtattaren här påtagit sig — ty vi äro onekligen åter komna med ena foten tillbaka i näfrättens tider, hvilka utmärka sig derigenom, att hvar och en är herre öfver sin stackare. Det är emellertid ofta nödvändigt. att allt blir riktigt på tok,innan en förändring till något bättre kan väntas, så att man måhända kan hoppas, att en ny tera, grundad på nya idger och nya fördrag, som bli hållna, är i färd med att uppspira. Men dessförinnan skall väl åtskilligt med blod flyta, om man icke föredrager att i tid böja sig för något högre och ädlare, än den råa styrkan med dess bajonetter, om man icke beslutar sig för att låta diplomatien och statskonsten krypa ur sitt gamla skinn: lögnen och törställningen, för att ikläda sig sanningens och hederns rena drägt. Men när skall den dagen komma? Ej ens fört. till Folkrättens framsteg kan säga det. En liten episod, som skall hafva tilldragit sig hos de kejserliga i Fontainebleau, må här inflickas som en illustration. Man roade sig neml. en atton på slottet med sällskaps