Göteborgsposten – 5 augusti 1868, sida 1

————— — ————— ha upphört att förfölja mig, men andra vilja det icke, och ifall ni blott visste hvad jag genomgått skulle ni straffa mina plågoandar och ej mig. — Du säger att du slagits med några af de största gossarne; hvilka äro de? — Det vet jag inte; jag vet blott att de fingo blå ögon liksom jag. — Blå ögon! Ja, det har du ju alltid. Det är en skam för kollegiet. Skaffa mig reda på någon som öfverfallit dig utan anledning, skall jag undersöka saken. Se så, nu kan du gå. Jag lemnade hans rum, uppfylld af de bittraste känslor. Samma afton medan jag satt och arbetade framför min läspulpet, inbar Dowly en bundt bref till hr Snelle, som undersökte hvart och ett särskildt, innan han lemnade det till vederbörande gosse. — Brady! ropade Snelle, det är två bref till dig; det ena är från Indien och kostar en shilling. Jag gick upp till pulpeten och mottog ett bref med svart sigill på; det var från hr Bates. Det var ett annat med en egendomligt tydlig och skarp utanskrift, vid åsynen af hvilken jag for tillsammans. Jag gick tillbaka till min plats. Med darrande hand öppnade jag brefvet och läste: Anripore den 10 Juni 18—. Min älskade son! Jag skrifver till dig i det hopp att du ännu ej alldeles glömt bort att du har en mor. När vi en gång träffas, skall jag berätta dig, min älskade son, hvarföre jag trodde