Göteborgsposten – 5 augusti 1868, sida 1

det vara bäst för din egen lyckas skull att ej välta någon del af mitt olyckliga ödes börda öfver på dig; men utan tvifvol har man lärt dig att hata mig och har sagt dig att jag ej bekymrade mig om dig. Min käre Terence, jag vill ej säga ett ord emot din farfar; han var din älskade pappas far, och han sattade ovilja emot mig, emedan jag bragte hans son och dig det största offer en qvinna kan bringa; men jag har beständigt tänkt på dig och beständigt älskat dig. Ehuru långt aflägsen från dig, har jag dock, så godt jag kunnat, dragit omsorg om dig. Min tjenare brukade underrätta mig om allt, och sedan han blifvit bortskickad hade jag vänner som läto mig veta allt som angick dig. Jag kan ej beskrifva för dig hvad jag led, då jag hörde att du hade drunknat; men ryktet derom visade sig, Gud vare lofvad, snart vara falskt. Det gjorde mig också mycket ondt då jag erfor din farfars död, ehuru han aldrig varit god mot mig. Man har sagt mig, att du blifvit stor och stark, och att du liknar din far. Det gläder mig att höra. Du är min son och i öfverensstämmelse med din fars önskan skulle jag draga omsorg om dig. Tyvärr var jag ej straxt i stånd dertill, men lefver nu blott för att få se dig och för att visa dig huru högt jag älskar dig. Jag kan ej lemna Indien, emedan jag saknar penningar dertill och lefver här af mina vänners godhet; men jag hoppas att du en gång skall bli i stånd att njelpa mig. Du måste gå in i armåen och sedan måste du komma hit. Vi skola då resa hem till Europa och beständigt lefva tillsammans. En gång blir du mycket rik. Var försigtig med afseende på din förmögenhet och tro ej dem som säga