Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 2

och bar en hvit halsduk samt en kollegiikappa, som gaf honom ett presterligt om ock ej ärevördigt utseende, och han mönstrade de långa raderna af gossar, som suto ansigte mot ansigte och rygg mot rygg, på ett sätt som tycktes antyda en viss leda vid dem. Stora kärl, fyllda med uppkokt vatten och några blad som skulle föreställa the, uppställdes på ändan af hvarje bord, och fat fulla af tjocka brödstycken, öfversmorda af något som ej kunde kallas smör, blefvo med vissa mellanrum placerade längs utefter raderna. Dowly och en liten gosse, som erhöll en mängd hemliga sparkar och ryckningar i håret af osynliga fötter och händer, hjelpte under herr Snelles öfverinseende till vid serveringen. — Läs bönen! ropade hr Suelle med en skarp skrikande stämma; läs bönen, Brady! Det var bruket att den sist ankomne gossen skulle läsa bönen, men som jag ej kände till det och helt lugnt satt mig på min plats n:r 39, blef jag något öfverraskad af denna plötsliga uppmaning. Dowly lade ett litet smutsigt tryckt blad framför mig, och jag skulle just börja läsa hvad som stod derpå, då min graane höll mig för munnen i det han utbrast: — Låt bara bli! Snelle kommer efter dig om du ej går bort till pulpeten. Jag skyndade mig dit och läste upp formuläret så hastigt som möjligt, hvarefter jag återvände till min plats. Efter måltiden blefvo vi kallade till läsrummet, men då jag inga böcker hade kunde jag ej deltaga i öfningarne, utan satt och gaf akt på mina blifvande kamrater med en