ÅIII. Mina sorger börja. Tänkande på dessa goda råd hade jag vändt tillbaka till Sabine Villa, hvarest det just ringdes till the, och blef i den smala gången nästan kastad öfverända af en massa gossar som stormade fram. Af strömmen fördes jag ned till den förut omtalta flygeln af huset och in i ett stort hvitrappadt rum, hvarest det stod rider af simpla träbord och bänkar. På de förstnämnda fanns en mängd theko,par. Vid ena ändan af rummet var ett slags pulpet framför och vid den andra ett slags predikstol. Väggarne voro prydda med lampetter och en stor svart tafla öfverkluttrad med krita. Vid ena ändan af mellersta bordet satt en ung man af ett bistert utseende med rödt ansigte, slätt ljust hår och elaka ögon. Han liknade till den grad Dowly, betjenten, att gossarne ej drogo i betänkande att försäkra, att den sistnämnde var Snelles bror, som blifvit klädd i livr6, för besparings skull. Snelle var svartklädd