Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 2

indianer sutto vi sålunda och förtärde de framsatta matvarorna, hvilka försvunno med en otrolig hastighet, och då vi slutat måltiden smögo vi oss en och en bort till våra rum. Vår frukost liknade mycket den föregående aftonens th6. Jag förvånades öfver att se gossarnes lugna och oskyldiga utseende vid morgongudstjensten, men framför allt öfver Rundles nästan englalika uttryck der han satt i sin hvita kappa; han hörde nemligen till koret. Jag visste att flera af dem hade sutit uppe halfva natten med sina hufvuden instucina i de respektive kaminerna för att röka tobak, och jag visste specielt om Rundle, att han, som hos kollegiets specerihandlande förskaffat sig en butelj sherry och en butelj cognac, ej gått till sängs före daggryningen. De långa raderna af lärare i deras kollegiekappor och Moodys vördnadsbjudande närvaro gjorde ett starkt intryck på mig. Det var en reslig man med svarta ögon och stora buskiga ögonbryn, med ett gulaktigt ansigte och ett visst slickadt utseende. Då gudstjensten var förbi, marscherade vi ut ur kyrkan genom en port, vid hvilken stodo två af gossarne med papper och blyerts för att anteckna våra namn. De frågade efter mitt. — Jaså, det är Brady; Moody vill tala vid dig; det är rummet 4; nå, skynda dig nu, Baddy. (Forts.)