Göteborgsposten – 3 augusti 1868, sida 1

Sir Richard var emellertid af något trögt lynne; när han en gång sagt sin mening brydde han sig ej om att försvaga den. Hvad mig sjelf angick så brydde jag mig ej stort om hvad jag blef, när jag ej kunde bli officer; men jag hade fullt och fast beslutat, att jag ville bli något som en gång kunde föra mig till Indien. Hvart jag än vände mig, såg jag en hand som beständigt pekade mot detta hemlighetsfulla land — det var en hemlig sympati, och det var något i mitt lif som der skulle uppfyllas och det helt snart. Det var en mängd saker som skulle anordnas med lagkarlar, och det föreslogs att jag under tiden skulle vända tillbaka till doktor Ball; men jag kände att det skulle vara bättre om jag kom till en skola der det lästes mindre grekiska och latin och der allt skulle vara annorlunda än hos doktor Ball. Sir Richard föreslog Eton eller Harrow, men herr Bates svarade: — Nej, vi ha inga penningar, jag menar ej just för betalandet af de ögonblickliga. omkostnaderna, ehuru Eton äfven i det hänseendet är dyrt nog, utan för de böjelser som der utvecklas och alla tillfälliga utgifter. Dessutom skulle Terry med sin irländska accent lefva i ständigt klammeri med de andra, och det kunde snart tillfölje af hans varma blod urarta till något värre. Sir Richard bibehöll emellertid sin förut uttalta mening.