Göteborgsposten – 1 augusti 1868, sida 2

vit sig i tal med en annan nattvakt vid jernvägen i vid namn Johan Jobansson, omnämnt ett par föregående försök till inbrott, som förekommit å bangärden, och gjorde sig underrättad om huruledes bevakningen vore organiserad för att sörekomma dylika tilltag. ö Poliskonstapeln n:o 32 Eriksson hade kort efter den tid som inbrottsstölden egde rum, sett en karl, till våxt och klädedräge liknande Pettersson, komma gående öfver bron mellan Drottningtorget och Nygatan. Hans ytterst hastiga gång väckte konstapelns undran, hvarföre denne gick fram för att möta honom, men innan de träffade tillsammans hade karlen redan vikit af från Nygatan uppåt Drottninggatan, der Hotel Royal är beläget. Handl. Almgren hade visserligen såsom resande lärt känna Pettersson och några gånger sammanträffat med denne; men deras vänskap hade ej varit af det förtroliga slag, att han i sin aflägsna bostad väntat sig något besök af P., allra miost nattetid, ej heller troade han att något sådant förekommit. Konstaplarne Jönsson och Rönnberg hade, då misstankarne för inbrottet d. 24 fästade sig vid Pettersson, upphemtat denne till förhör inför polisintendenten. Han hade under vägen visat sig lugn, ända tills han i polisförstugan fått syn på Bergelin, då han börjat darra i hela kroppen. Utanför stationshuset på jernvägen hade man hittat en stearinljusstump. Denna var lik flera sådana som anträffats i borstrummet på Hotel Royal. I detta rum hade man dessutom hittat en nyckel, hvilken öppnade såväl dörren till jernvägsförstugan, som kontoret derinnanför. P. förklarade emellertid, att ljusstumparne i borstrummet blifvit af resande qvarlemuade, utan att ban brytt sig om dem. Hvad beträfade nyckeln hade den länge legat i borstrummet, men P. hade aldrig användt den Lägger man emellertid till ofvanstående, att Bergelin vid värmare estersinnande förklarat sig kunna med ed styrka att det var Pettersson och ingen anvan som begått inbrottet, så tyckes knappt något tvifvel återstå om P:s brottslighet. Målet remitterades i går till rådbusrätten och P. återförpassades till cellfängelset. Från Landsorten Ett ångerfullt vittne. Anna Johanna Persiottor från N:o 9 Åhs, Tvååkers socken i Halland, hvilkea varit vid rätten tilltalad derför, att bon — uti et vid Warbergs rådstufvurävt anhängiggjordt mål mellan Lovisa Lundberg från Göteborg, kärande, samt bokhällaren J. Holmström i nämnde stad, svarande, angående kraf å 600 rdr, hvilka Anna Lovisa Lundberg skulle hafva aflemnat till bemälde II. för utt i Warbergs sparbank insättas — d. 26 Augusti västl. år inför rätten salskeligen intygat, att hon en dag för vid pass 5 år sedan sett Anna Lovisa Lund berg till Holmström aflemna berörde penningesumma, men att hon d. 25 påföljande November, af ånger och samvetsqval dertill föranledd, aterkallet vittnesmålet såsom sanningslöst och ogrundadt, dömdes d. 6 Juli för berörde förbrytelse att böta 100 rdr rmt.