Göteborgsposten – 31 juli 1868, sida 1

Doktor Brady?). Af W. H. Russell. Händerna, som i första ögonblicket voro hopknäppta, öppnade sig tre gånger och fördes åter tillsam mans med en rörelse som uttryckte sorg eller förtviflan. Derefter försvann synen. Det kom ej ett ord öfver min farfars läppar. Jag stod liksom fastnaglad på stället. Alltsammans varade så kort att synen var försvunnen, så att säga innan jag utstött ett undertryckt rop af fruktan. Detta utrop väckte min farfar, som legat med slutna ögon; han vände sig om och frågade: — Hvad är i vägen, Terry? Med större sinnesnärvaro än jag trott mig ega svaråde jag: — Åh, ingenting, jag hade så när släppt lådan, och mina händer skakade i verkligheten så starkt som om jag haft frossan. Sedan jag satt lådan på bordet fattade jag ett ljus och sprang hastigt ut i korridoren, såg utför trappan och ned i förstugan, i korridoren, bakom det stora uret och undersökte alla dörrarne, som gingo ut till korridoren, och det så hastigt att jag nästan var tillbaka innan gardinerna upphört att röra sig. se) Fort;. fr. N:o 174