ranae al nungersnogen och dess 1olJjeslagare, hungertyfus. Från Utlandet. England har i dessa dagar hedrat en af sina stora. Så bedömer åtminstone samtiden Palmerston, hvars storhet kanske likväl skall komma att något förblekna, då efterverlden med sin omutliga kritik en gång kommer och kastar sanningens ljus ötver honom och de händelser, i hvilka han antingen deltagit eller hvilka han till en del ledt. Från London skrifves d. 22 d:s: Innevånarne i Romsey ha väl ännu aldrig upplefvat en dag, som medförde en så skarp motsats till det vanliga spetsborgerliga lugnet i deras urgamla småstad, som gårdagen. De hade dekreterat sig sjellva en högtidsdag, bodarne voro stängda, och från Salisburg, Winchester, Southampton samt andra platser i trakten strömmade tusentals gäster dit, hvilka gjorde det nästan omöjligt att komma fram på de med flaggor smyckade gatorna. Medelpunkten för detta lif var torget, på hvilket syntes i sina storartade konturer en minnesstod, hvilken väntade-på den attäckande handen. Den föreställde den store statsman, som,, tills England tör tre år sedan förlorade honom hade sin älsklings-vistelseort i trakten af Rom sey, ihans bekanta födelseplats och landtegendom Broadlands. Kort efter det klockan slagit tolf på middagen, begåfvo sig borgmästare och råd, beledsagade af grefskapets frivilliga, till Broadlands park, der de sammanträdde med en del framstående personer. Der befunno sig neml. hos Palmerstons styfson, hr Cowper, hertigen af Argyll, biskopen af London, grefvarne Granville, de Grey, Shaftesbury, viscounts Halifax och Eversley, lord Stanley of Alderley, lord Northbroke, Robert Lowe, öfverste French och några andra underhusmedlemmar. Hela tåget begaf sig derifrån till den gamla, herrliga abbotskyrkan i Romsey, hvarest biskopen af London höll en för festen lämplig predikan och der ett till Palmerstons minne stiftadt fönster äfven invigdes. Derefter följde hufvudfesten på torget. Palmerstons bronsbild aftäcktes. Den föreställer statsmannen talande till underhuset; dess höjd är nära nio fot. På framsidan af fotställningen läser man i guldbokstätver inskriften Palmerston, på baksidan orden: Född 1784. Död 1865. Efter ett kort tal af viscount Eversley såsom ordförande för den förening, som samlat bidragen till minnesmärkets uppförande, höll gretve Granville festtalet. Såsom en person, hvilken under ett fjerdedels århundrade stått. i det innerligaste officiela, politiska, personliga förhållande till lord Palmerston, var han såväl berättigad som i stånd att utkasta en karaktersskildring af den aflidne, och han löste på ett värdigt och konstnärligt sätt sin uppgift, Ur hans tal må återgifvas: Om jag skulle påstå, att lord Palmerston aldrig gjort sig skyldig till ett fel i omdömet eller begått något misstag i sin-inre eller yttre politik, då skulle jag sätta ett vidrigt smicker i den aktningsfulla beundrans ställe. Det kan jag såga, att om lord Palmerston hade fel, så härflöto de at öfvermåttet i de stora egenskaper, som utmärkte honom, och af den fosterlandskårlek, som ledde alla hans lifs handlingar. Han visste, såsom hvarje förauftig man, att göra eftergifter, då omständigheterna förändrades. Han förstod att gå framåt med tidsandan; men det fanns några grundsatser, från hvilka han aldrig afvek: hang pessionerade kärlek till den borgerliga och religiosa friheten ötver hela verlden; hans motstånd mot hvarje slags religiös förföljelse eller orättvisa; hans afsky för förtryck och slafveri i hvarje form. Den hos honom inneboende starka driften var fosterlandskärleken, och med den förenade sig hos honom en orubblig tro på vårt lands bestämmelse, jemte önskan att ställa en hvar engelsman på ryktets och ärans tinnar. Detta var de egenskaper, som, i förening med en outtröttlig arbetslust och åtföljda af andra lättare, men icke mindre gagneliga gåfvor, aftvungo till och med flentliga domare beundran för hans fängslande uppträdande och lyckliga lynne, hans med irländsk liflighet blandade engelska duglighet. Denna beundran blef hans snabba uppfattning, hans stora erfarenhet, hans naturliga och folkliga vältalighet till del. Det var dessa egenskaper, som kommo hans store rival sir Robert Peel att i sjelfva den politiska kampens ögonblick yttra, det England kan vara stolt öfver att ega en statsman, sädau som lord Palmerston, och detta var några af de orsaker, som, vid den tid då han i hög ålder och likväl i full besittning af sina själskrafter skildes från oss, kommo oss att anse hans förlust för en för tidig händelse. I ett annat bref från London af d. 22 d:s skrifves: Ministrarne hafva inskeppat sig till Greenwich, för att intaga sin öfliga fiskmåltid; the Owl har offentliggjort sitt sista nummer för denna session; Adelina Patti annonserar sin benefice-föreställning, hvarefter hon, såsom det påstås, skall bli markisinna; och Therese Tietjens annonserar äfvenledes för nästa vecka sin recett, hvarefter hon skall resa till Amerika. Liksom om dessa fakta icke skulle vara tillräckliga att angifva slutet på den politiska och fashionabla säsongen, dyka äfven de bekanta djurhistorierna åter upp, hvilka bruka såsom härolder sorega prässgurketidens inträde, Sålunda läsa vi att bajar visat sig, för hvilka den badande menskligheten åtvarnas; att verkliga mosquitosvärmar slagit sig ned i