Det var dateradt Madras den 23 Maj och hade följande lydelse: Min käre svärfar! Sedan jag sist skref till er, har jag mer och mer tänkt på hvad jag då nämnde och har nu beslutat att ej resa till Europa. Jeg är öfvertygad om att ni skall erkänna att jag har rätt, och att ni skall sörja för er stackars sons olyckliga enka. Kapten Fraser säger att jag mycket väl kan här föra det lefnadssätt jag är van vid för samma summa, som i Europa skulle vara oundgänglig för lifvets mest trängande behof. Terence skall ej sakna mig. När han blir större kommer han naturligtvis hit, och ifall ni kunde förskaffa honom inträde i stackars Jacks regemente, så kunde jag sjelf ha uppsigt öfver honom. Alldenstund det finnes en mängd damer här ombord, så ämnar jag ej omtala för någon att jag går i land i natt. De äro allesammans gamla, fula och obehagliga, och jag ämnar spela dem ett spratt som sökert skall roa dem. Bland tredje klassens passagerare finnes en sergeants hustru, och vi ha kommit öfverens om att hon skall komma till min hytt och intaga min plats, tills skälmstycket blir upptäckt. Jag har blott varit ett par gånger på däcket, och med penningar kommer man långt med den sortens folk, så att jag är öfvertygad om att ej ett ord om saken skall yppas. Jag bör ej dölja för er att kapten Fraser önskar gifta sig med mig, när en passande tid förflutit och förutsatt att ni gör som jag föreslagit och som ni utan tvifvel .ämnar göra. Det är det bästa jag kan göra. Han har redan lånat mig penningar som jag nödvändigt