Göteborgsposten – 27 juli 1868, sida 2

sedan jag utbetalt nära 4,000 pund för honom det föregående året — blef jag dugtigt ond. Jag afslog det fullkomligt; det vexlades några obehagliga bref mellan oss, efterföljda af en lika obehaglig tystnad, hvilken slutligen afbröts af tårar vid underrättelsen om hans död. Den gamle munnen teg ett ögonblick, hvarefter han fortfor: — Kort innan allt detta inträffade föddes du. På den tiden varade resan mellau Indien och England två månader, och då jag hörde att du kommit till verlden veknade mitt hjerta; vår gode vän här anskaffade litet penningar och jag skickade dem till din far. De kommo emellertid för sent för att göra något godt och användes på samma sätt som så många andra före dem. Den enda tröst jag hade var att jag erhöll ett par rader, skrifna med darrande hand, för att sluta fred, kort innan underrättelsen om hans död inträffade. Jag anade blott föga att de skulle vara hans sista, och att de voro skrifna på hans dödssäng. I detta brer sade han, att han längtade efter att komma hem, att hans helsa var något bruten, men att han fruktade för att han ej kunde uppgöra med åtskilliga banker i Indien, och ifall, tillade han, jag skulle dö här, så är det mig en tröst att veta att du, min far, skall taga vård om min enka och mitt kära lilla barn. Mary behöfver en kraftig arm till sitt stöd. Hon kan ej förstå att vi ej alla äro lika rika som de nabober och rajaher hon känner här, eller som en mängd unga lättsinniga officerare tyckas vara, ty de ruinera sig inom ett par år. Det skall görå henne godt att se huru en engelsk