Göteborgsposten – 27 juli 1868, sida 2

han, hon är rent af ett barn, och ifall jag kunde få henne hem till England i morgon, så skulle jag verkligen sätta henne i skola, om det ej vore för en viss händelse som skall inträffa och som gör mig litet orolig för henne. Unga damer, uppfostrade i Indien, blifva alltid bortskämda af sitt infödda tjenstefolk, och när en qvinna är så ovanligt älskvärd som Mary, så förfaller hon lätt till ett slags koketteri som gör en person med mitt lynne litet nedstämd. Du blir blek, Terry, men sedan jag nu en gång börjat, är det bäst att du får veta allt — gif honom ett glas vin, Bates, det skall göra honom godt. Vår brefvexling blef slutligen sådan som den ej bör vara mellan far och son. Allt mitt hopp och alla mina planer för framtiden väl till märkandes för hans egen person — blefvo efterhand tillintetgjorda, och slutligen nödgades jag skrifva till honom, att jag ej längre såg mig i stånd att gå in på hans fordringar, att jag ej hade råd att gifva honom mer än 300 pund sterl. om året och hans mödernearf, ifall han nödvändigt önskade det sistnämnda, men att det i så fall skulle bli föga öfver till egendomens förbättrande och nästan intet till mig sjelf. — Ja, det är på min ära sannt, afbröt herr Bates, och kaptenen borde ha vetat det lika bra som jag. — Nå, ja, ja, Bates, vi få ej dömma honom för hårdt. Kom dessutom ihåg under hvilka förhållanden han lefde och huru han fullkomligt var hennes slaf. Jag tillstår emellertid, att då han skref till mig och frågade mig, om jag ej på en gång kunde sända honom hvad som tillkom honom för tio år och så till på köpet hans mödernearf —