Göteborgsposten – 27 juli 1868, sida 1

jag på allvar började tro — ni kan nog erinra er det, Bates — att lyckan verkligen en gång åter skulle småle mot 088, och den tanken gjorde att jag orbetade så mycket ifrigare för att kunna betala den skuld, hvari egendomen häftade, så att jag kunde öfverlåta Lough-na-Carra till min son, fritt från alla onera. Nå, det behöfva vi då egentligen ej tala om nu, Terry. Från alla håll hörde jag blott hvad som var godt om min gosse — huru tapper han var, huru god, ädel och älskvärd han var. Hvarochen talade väl om honom och mitt hjerta fylldes med tacksamhet mot Gud, som välsignat mig med en sådan son. Hvarje bref som jag fick sände jag till eslottet, och Mary Desmonds ögon strålade när de hvilade på orden deri — hvarje tidning hvari han stod omtalad och hvarje berättelse jug hörde om honom gingo äfvenledes till slottet; ty ehuru Desmonderna nu äro storfolk i jemförelse med oss, var det dock liksom ett tyst aftal, att det ej skulle läggas några hinder i vägen för din fars giftermål, och vi trodde alla att han älskade henne lika högt som hon älskade honom, Hennes far ville ej veta af en riktig förlofning, ej heller ville han tillåta dem att skrifva till hvarandra, men han sade alltid att han ej hade något emot partiet. Hans son, som också uppehöll sig i Indien, skref hem och sade att det ej fanns en tapprare man i hela armåen än Jack Brady, och att han af hela sitt hjerta önskade den förbindelse han hört omtalas. Under hela tiden var ej något löfte afgifvet å någondera sidan; men vi betraktade allesammans saken som afgjord. Hvar kunde han också ha funnit en vackrare, älskvärdare och mer in