Göteborgsposten – 27 juli 1868, sida 1

Doktor Bradyr). Af W. H. Russell. Då jag läst adressen fortfor min farfar: — Brefvet är från din mor, mitt barn, min sons, din tappre och olycklige fars enka. Du har hört huru han dog i Indien, då du ännu var mycket ung, och du har äfven hört att din mor drunknade vid Ceylons kust, då skeppet, som hon efter sin mans död reste till Europa med, strandade på ett klippref. Jag måste gå litet längre tillbaka i tiden. Din far var min ende son, jag hade med glädje motsett den dag då han skulle intaga sin plats i å tta gamla hus, då han skulle gifta sig med en af vårt lands unga damer och framlefva sin tid i skötet af en lycklig familj, långt sedan mina ben blifvit lagda bland vår olyckliga slägts. Nu sitter jag här, en stackars svag gammal man, som blott har dig till min tröst, under det att hela mitt lifs hopp ligger begrafvet i hans aflägsna graf. Han följde sitt regimente till Indien efter att ha gjort den vanliga tjensten här hemma, och i det krig vi förde derute utmärkte han sig så att han blef utnämnd till kapten för sina tjenster på fältet. Allt gick så bra för honom, att ) Forts. fr. N:o 169.