Göteborgsposten – 25 juli 1868, sida 2

förhäfning och en oOhöflighet, lemnade den obesvarad och meddelade den ej till sina kolleger, fastän det icke var för sent att antaga planen. Han hade dock hyst den öfvertygelsen, att erkehertig Albrecht hade fullständig kunskap om planen och att han derefter tagit sina mått och steg. Läsaren torde erinra sig, att under kriget mellan Preussen och Österrike det ryktet ofta var i svang, att Garibaldi landstigit eller skulle till att landstiga i Dalmatien. Ryktet saknade ej sin grund. Det hade födts i Bismarcks hjerna. Före kriget offentliggjordes en depesch från preussiske gesandten i Wien till Bismarck hvari han berättade sig hafva varit i Ungern och der funnit stämningen beredd till ett uppror. Denna depesch väckte en oerhörd sensation och förnekades naturligtvis från Berlin. Af Lamarmoras förklaring framgår nu, att den måste varit sann, att gesandten ditskickats för att sondera terrängen och att Preussens afsigt var att i grund krossa Österrike. Planen synes ha misslyckats till en del genom italienska regeringens köld mot denna plan. Lamarmora var då själen i denna regering, hvarför det icke är underligt, att de preussisska tidningarpe ;vid den tiden såväl som senare spytt gift och galla öfver denne man. Mest komiskt är dock, att den preussiska regeringen nu vill låta verlden förstå och kanske äfven söker att inbilla sig sjelf, det Österrike och Preussen ha gemensamma intressen och äro nog goda kusiner, för att kunna bli allierade. Österrike har besvarat Preussens stämplingar i Ungern med att gifva detta sjelfständighet. Det skall väl veta att taga sig tillvara för denna preussiska vänskap, hvars rätta värde Lamarmora nu på ett så oblidkeligt sätt blottat. Hvad häraf skall födas, är en nära anslutning mellan Frankrike, Österrike och Italien för att mota Preussen och — Ryssland. : : Det andra märkliga uttalandet är det, som hållits af general Banks inom nordamerikanska representanthusets sammanträde d. 30 Juni, då frågan förevar ang. kongressens stadfästande af det ryska Amerikas (Alaskas) inköpning. Banks yttrade sig vid detta tillfälle ungefär sålunda: Det synes i närvarande fall vara representanthusets pligt att bevilja regeringen de nödiga medlen. Europa skall troligen inom kort blifva indraget i ett förfärligt krig; Ryssland skall bli en af de makter, som komma att först deltaga deri, och dess motståndare kunna då bemäktiga sig det ryska Amerika, hvilket då skall framgent bli uti den maktens händer, om vi icke köpa det. Om Förenta Staterna ej hade lyckligt öfverstått det sista borgerliga kriget, skulle ryska Amerika ha kommit i Englands och Mexico i Frankrikes händer. Ty ända till slutet af mexicanska expeditionen har Europa aldrig uppgifvit tanken på att ega Amerikas vestkust samt sålunda kontrollera och beherrska Stilla Hafvet. Det ryska Amerika får icke falla i någon annan makts våld och bör derför förvärfvas åt Förenta Staterna, alldeustund det kan ske på antagliga vilkor. Dess besittning tillförsäkrar oss för framtiden nyckeln till Stilla Hafvet. Det är för Nordamerika, hvad Mexico skulle i kejsar Napoleons händer varit för Sydamerika. Det tillförsäkrar oss vidare herraväldet i Norra Ishafvet och är en sammanbindningslänk mellan Amekas och Asiens civiliserade folk. I Kina finnes det knappast någon vuxen menniska, som icke kan läsa och skrifva. Upplysning och undervisning äro der så godt som lag, och huru olika de politiska instisutionerna än må vara, skall likväl förbindelsen mellan de tvenne stora folkfamiljerna leda till en sammanstötning af deras civilisationer. Genom besittningen af Alaska mot norr och de Aaleutiska öarno i midten sättas vi i stånd att ingå vänskapsförbindelser med Sandwichsöarne, så att Nordamerikas herravälde på Stilla Hafvet icke skall låta vänta på sig. Banks ordade äfven om den vänskap Ryssland alltid visat Förenta Staterna. Vid den tid, sade han, då Frankrike och England enades om erkännandet af Sydstaterna och voro i begrepp att utspela sista trumfen, förvånades verlden af att i San Francisco bli varse en rysk örlogsflotta och, vare sig af en slump eller efter beräkning, i Newyorks hamn en annan dylik. Från den stunden drogo sig Frankrike och England tillbaka, och den amerikanska regeringen och folket återvunno sin ställning och sin makt. Ryssland har väl aldrig för billigare pris vunnit sådant erkännande. Samma lycka har deremot ej följt dess intriger på Kreta, hvarifrån nu skrifves, att den till Idas dalar insbränkta upprorskampen nu uppnått sitt slut och att sista akten i det kretensiska upprorsdramat dermed är utspelt. Turkiets myndighet är nu åter erkänd öfver hela ön. Sic transit. Från Frankrike skrifves, att turkiske sultanens son väntas till Paris, der han skall fullända sin bildning. Victor Hugo har afslutat ett nytt drama, på hvilket han säges hafva arbetat i 30 år och har titeln Madame de Maintenon. Till Paris har anländt en deputerad från arbetareföreningarne i Newyork, hr Osborne Ward, för att studera de arbetande klassernas förhållanden och isynnerhet korporationerna samt deröfver afgifva berättelse. Drottning Victoria skulle på sin resa till Schweiz i Paris sammanträffa med kejsarinnan Eugenie.