Göteborgsposten – 24 juli 1868, sida 1

sig. Men i sina feberaktiga drömmar plågade han sig alltid med en mängd olika personer. Mrs Whipple berättade att han mycket sysselsatte sig med en qvinna som han trodde skulle komma och taga hans son eller sonson ifrån honom samt förgöra dem allesammans i Lough-na-Carra; ett slags trollqvinna måtte det vara. På det sättet yrade den stackars gamle mannen och blef genom dessa fantasier sämre. — Både sir Philip och alla de andra äro eniga om att er farfar befinner sig mycket bättre idag, och sir Philip säger att han skall se till i afton om det är rådligt att gifva honom cn dosis af samma medicin som redan hjelpt honom så väl. Han får den i små droppar — det vill säga han får då och då en liten vink om att det finnes en möjlighet att ni ej är drunknad, och jag tror att ifall han nu kunde få se or, som ser så rask och liflig ut som någon i verlden, så skulle det göra honom godt. Det första sjukrum man ser gör alltid ett djupt intryck på en; medikamentsflaskorna och glasen på bordet, det svaga ljuset i sakta rörelse och de hviskande rösterna, allt tjenar till att ingifva en underlig stämning. Jag ser min farfar i detta ögonblick, liksom om jag ännu stode i dörren till det rum, i hvilket han satt i en ländstol, insvept i sin välbekanta gamla, grå nattrock med förslitna silfversnören; hans hvita hår föll ned från sammetskalotten och hans fot hvilade på en dyna. Hans magra kind var betäckt af en feberrodnad, hans blick var orolig.