Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 2

dorrättelse om ett skeppsbrott på sydkusten. Min farfar hade ögonblickligen skyndat till staden; han hade derefter begifvit sig rundtomkring utefter kusten och hade på alla håll anställt efterspaningar, tills han ankom till det ställe, hvarest det antogs att NMerlin gått förlorad. Han hade räknat för mycket på sina krafter, och de sjömän, som voro med honom och som för ett ögonblick lemnat honom allena på toppen af en liten klippa, hade senare funnit honom blödande på strandbädden. I flera dagar hade han sväfvat mellan lif och död, men hans starka konstitution hade segrat. Det gick raskt framåt med hans brutna arm och krafterna vände, ehuru långsamt, tillbaka. Hans enda önskan var att vända tillbaka till Lough-na-Carra. Under sömnen talade han om en dålig qvinna, som aldrig skulle ärfva en skilling efter honom, och grät i det han nämnde mitt namn. Sir Richard Desmond ville nödvändigt ha den gamle mannen i sitt hus i Merrion Square, tilldess han kunde bli rask nog att fortsätta resan till Loug-na-Carra, och ehuru han under den djupaste sorg sade till alla sina vänner att han ej önskade lefva, svor han dock på att han måste hem innan han dog. Två dagar innan Nerlin ankom till Cove, satt han i en ländstol och ögnade genom en tidning. Plötsligt uppgaf han ett svagt anskri och utbrast: — Store Gud, hon kommer tillbaka! samt försökte resa sig upp. Hans tjenare skyndade till hans hjelp; men den gamle mannen förmådde ej att tala. Ingen visste hvad det var som gjort ett så starkt intryck på honom och han motstod alla försök, som man gjorde för att förmå honom afgifva en förklaring.