Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 1

honom om, att han gifvit dig tillåtelse att följa med på denna olyckliga expedition, och din farfar, berättas det, blef förskräckt öfver denna förvrängda historia i tidningarne. Han reser till Dublin för att tala med doktor Ball, går till tullkammaren och alla andra ställen der han kunde få veta något om mig samt oroar sig sjelf på alla möjliga sätt. Hvad tjenar det till att tala om det, min gosss, vi äro ju blott ett par timmars resa från Dublin. Skeppsgossen packar tillsammans dina saker; jag har skickat bud för att försäkra oss om två platser och i morgon skall jag öfverlemna dig åt doktorn och bära mitt öde som en man. — Men hvad säger tidningen om farfar? Hvarföre talas der egentligen alls något om honom? Jag är full af ångest och ni måste verkligen säga mig det. Window såg stadigt på mig med sina stora ögon och det låg en ömhet i hans ton som gick mig tlll hjertat då han yttrade: — Det som säges är att din farfar varit sjuk. I allmänhet taget kunde det ju för publiken vara likgiltigt om en gammal doktor på landet vore sjuk eller frisk ; men i detta fall är det de dermed i förening stående omständigheterna som gifvit tidningarne anledning till prat. Det står notiser om din familj så långa som min arm, allesammans i anledning deraf att det förmodats att du gått till botten med den olyckliga ÅMerlin. De samla ihop allt gammalt som de kunnat finna om generaler och baroner och grefvar af Brady och 0Brady och slutligen låta de den gamle mannen bli apoplektisk för att sluta arti