Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 1

— Käre Terry, jag har något att berätta dig, kom med mig ned i kajutan. Buddicombe, jag är säker om att du skall ursäkta mig för ett ögonblick; det är nemligen gossen från doktor Ball som står omtalad i tidningen — hvars farfar du vet — doktor Brady — nå Gud välsigne dig — kom nu, Terry, vi ha alla sorger och dina och mina börja tidigt. Det var något i hans ord och sätt som gjorde mig orolig. — Står det något om farfar i tidningen? frågade jag, är han ej frisk? — Gud bevars, jo det är han nog, Terry; han är friskare än han på länge har varit. Jack Window kunde ej förställa sig; han talade på ett bråskande, tvunget sätt och tårarne rullade nedåt hans kinder. — Fråga mig ej mera för ögonblicket, vi måste först se om det är sannt. De ha ju allesammans trott att vi varit omkomna. Kosta hvad det vill skall jag ha mig en liten permission, och så resa vi i afton tillsammans med Corkdiligensen. — Men hvad är det som ej är sannt? Ifall farfar är frisk, så är ju allt väl. Hvad säger tidningen? — Det skall jag vid tillfälle omtala för dig, Terry; men du får ej tro ett enda ord af allt det prat som står der. Jag blef ännu ängsligare då han fortfor: — Ser du, tidningarne omtalade att vi voro förolyckade. Doktor Ball skref till din farfar för att underrätta