Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 1

keln med en knalleffokt. Du kan vara säker på att det ej är sannt; men kom ihåg, Terry, att hvad som än sker, så kan du lita på mig som en vän. Jag har hvarken slägtingar. eller bekanta och ingen vän utom mig sjelf. Du är en ovanlig gosse som nyss börjat det lif, hvilket satt sin stämpel på mig; men det är en sällsynt sak att ha en vän, må du tro, och ifall du någonsin kommer i ett brydsamt läge, så vänd dig till Jack Window och du kan räkna på trohet. Ett af de många lyckliga förhållandena med ungdomen är att sorgen aldrig är djup eller varaktig; den är stark och häftig, så länge den räcker; men solen bryter snart fram genom skyarne. Då jag derföre satt inuti diligensen vid sidan af Jack Window, som var uppfylld af bekymmer, hade jag nästan glömt min fruktan och sorg och hade förmått mig sjelf att tro, att dessa elaka rykten saknade all grund. Klockan var nästan nio påföljande dag, innan Jack och jag körde in i den förstad till Dublin, hvarest doktor Balls boning låg. Jack Window var mycket allvarsam; jag hade sett honom tala med en person på gården vid poststationen och lagt märke till, att hans ansigte blifvit mörkare under detta samtal; men då han satt i vagnen vid sidan af mig, tog han min hand och sade: — Vi komma tids nog min gosse; Gud vare lof, det hela blir nog godt. Då vi ankommo till det gamla huset, stod doktor Ball i dörren för att njuda oss välkomna. Alla fönstren voro fulla af hufvuden, ty underrättelsen om vår räddning