Göteborgsposten – 21 juli 1868, sida 1

nu ned längs utefter kusten och hålla utkik på den förb— smugglaren — den ende som vi ha haft att göra med på många år. Det är en Baltimoreklipper, som föres af en viss Driscoll, en irländsk amerikanare, och ifall jag får syn på den göken, skall han ej så lätt undslippa. Det är icke något vidare ärorikt arbete, Terry, men det skall måhända gogna mig, och Gud skall veta att jag behöfver det. Då det blef afton höll sig Merlin i smult vatten tätt under kusten. Jag låg i djup sömn, alltför trött för att kunna drömma. — Du store Gud! hvad är det? Kuttern är på grund! I ett nu var jag ute ur kojen och uppe på däcket. Ett ögonblick var tillräckligt för att förvissa mig om, att Meriin flög genom vågorna långt från land och med en ofantlig mängd segel uppe. Något ovanligt var tydligen på färde. Hela manskapet var för-ut, med undantag af herr Tiller och mannen vid rodret. Jack med kikaren i handen såg ut i rymden. Alla sjömännen blickade i samma riktning. Det var en underlig svafvelaktig lukt på däcket och två af matroserna viskade den ena kanonen. Herr Tiller gnuggade händerna och var ofantligt belåten. — Det var förträffligt att få tag i henne, sade han. Hon är naturligtvis full af sprit och tobak, ja kanske af siden. Jag tror att ni har bragt oss lycka. Ladda, Perks Jag skall gifva honom en ordentlig dosis denna gången. så att han kan se att det är allvar. Det var knallen af en kanon, laddad med löst krut