Göteborgsposten – 20 juli 1868, sida 2

Tiller, här är unge Brady som åtföljer oss på vår kryssning; ni måste sörja för att han får godt väder. Herr Tiller, hans chef och jag tillbragte en mycket angenäm dag tillsammans, och Tiller var outtröttlig i att berätta historier om smugglare och kryssare. Mia första natt var temligen orolig; det blåste upp till en storm, och jag sof ej mycket förrän framemot morgonen. Jag väcktes af en hand som lades på min skuldra. Det var Jack Window som stod framför mig i våta oljekläder. — Du är en rask pojke, sade han, jag är glad öfver att du står dig så bra till sjös. Jag vill ej fråga dig huru du sofvit, jag tittade in till dig ett par gånger; nu måste du i alla fall stiga upp, vi skola ha oss frukost. Stewarden har tagit fram dina gamla kläder och jag har dessutom några oljeplagg i ordning åt dig, ifall du skulle ha lust att komma upp på däck. — Hvad det var vänligt af er att stiga upp för att titta in till mig. — Stiga upp — prat, tror du jag varit i säng i natt? Men om en stund skall jag ha mig en god lur, Vädret blef ej stort bättre under loppet af dagen, ja framemot aftonen blef det snarare värre. Då det blef mörkt, upptäckte jag ett ljus för-ut, och löjtnant Window underrättade mig om att vi på morgonen skulle vara i smult vatten vid Cawnpore. — Det är ledsamt, Terry, och Gud vet hvad doktor Ball skall säga om det, sade Window vid frukosten till mig, men från kusten ha de signalerat till mig att gå till