Göteborgsposten – 20 juli 1868, sida 2

ligt förhindra att något liknande sker igen. Jag hoppas att jag skall kunna göra det, men jag är ej viss derpå. Vi ankommo till floden, som var uppfylld med fartyg, hvilka flöto med strömmen ut mot hafvet. — Se nu äro vi här, min gosse, skynda dig nu. Hallo, Robert, tag alla dessa saker och stufva ner dem i giggen. Af löjtnant Window förd ned till landningsplatsen, tog jag plats i akterändan af båten, som jag tyckte var utomordentligt hvit och fin Manskapet väntade nere i båten. Då löjtnanten sade: hal ut! var hans stämma ej på långt när så vänlig och behaglig som annars. — Se så, Brady — eller, om du så tillåter, Terry — der ha vi Merlin ; hvad tycker du om henne? — Jag tycker att det är ett bra litet fartyg, sade jag osäkert. — Litet? Hvad för något, det är den största kutter som är i tjensten. Etthundranittio tons. Vänta bara till du kommer ombord. Det gjorde jag kort derefter och fann verkligen allt. mera imponerande. Vi seglade, det var herrligt! Vi passerade fyrtornet, bus och sädesfält; mitt hjerta hoppade i mig af glädje. — Nå hur tycker du om det, Terry? — Mycket, jag ir så glad öfver att ni tagit mig med er. — Ja, i dag är det då ett godt väder -men middagen ir färdig, och du borde vara redo att kunna äta nu. Kom med ned i kajutan. Stöt ej ditt hufvud. Hallo,