Göteborgsposten – 20 juli 1868, sida 2

räkning utan värden, om de tänka sig en allians med Ryssland på det vilkor, att Preussen deraf tager till sig alla förmånerna, emedan en sådan politik skulle ha till följd, att konung Wilhelm förlorade sin ende bundsförvandt och på ett obehagligt sätt väcktes ur sin dröm om att vara Europas skiljedomare. Man kan omöjligen antaga, att den preussiska regeringen skulle dela den tyska pressens illusioner, fastän hon först och främst tänker på sig sjelf och icke vill medgitva Ryssland mera, än hon är nödsakad till. Preussen har hittills haft den gynnsammaste ställning, men dess ställning till Frankrike skall göra, att Ryssland kan sälja sin vänskap dyrt, och de nationala ryska tidningarne anse det icke öfverflödigt att påminna Preussen om, hvad det riskerar genom att förlora detta bistånd, på hvilket det naturligtvis icke kan under alla omständigheter räkna. En annan orsak till de itrågavarande ryska tidningarnes hållning kan säkerligen sökas deri, att det inom Ryssland finnes ett inflytelserikt parti, som kan vara hugadt att befrämja Preussens intressen, utan att synnerligt bekymra sig om Rysslands. Tyskeriet är i Ryssland en ärftlig krätta, mot hvilken först på senare tider en kraftig reaktion inträdt, och slaverna kunna ha skäl att frukta tillbakasättande, om tyskarne utöfva allt för stort inflytande i kejsarens råd. Man hyser på båda sidor den största äregirighet, man ser framför sig utvidgningar af många qvadratmil och ett stort antal innevånare, och man fruktar å ömse sidor att komma till korta vid uppgörelsen. Det är en strid om björnens hud, innan björnen ännu fällts. Emellertid visa de officiösa bladen på båda sidor en mycket vänlig hållning. Furst Gortschakoffs organ uttalar till och med sin glädje öfver general Moltkes stora framtidsplan i afseende på Tysklands skiljedomareskap — naturligtvis derför att den ej kan verkställas, utan att för Ryssland medföra resultater, hvilka ge det tillräcklig ersättning för Preussens utvidgning. Så länge Preussen går hand i hand med Ryssland, skall detta ha sammetshandsken på den grofva kosacknäfven; men när de en gång icke mera ha samma intressen, utan tvärtom deras intressen strida emot hvarandra, då skall sammetshandsken ryckas af. För hvarje ytterligare steg Preussen skall vilja taga för sin utvidgning, skall det behöfva göra Ryssland eftergifter. Tyska folket, om det någonsin kommer till besinning af hvad som är rätt och orätt, skall ej länge kunna åse detta utan illvilja — på den framtidsstunden bygger det liberala Europa. Men medan gräset gror, dör kon. Preussens ställning börjar bli mer och mer svår att hålla vid jemvigt, Frankrike afvaktar nyfiket det ögonblick, då denna skall upphöra. Frankrikes kejsare har under sitt vistande på Fontainebleau sysselsatt sig med att anställa försök med improviserade brunnar, en amerikansk uppfinning, som kan efter några ytterligare förbättringar göra såväl åkerbruket som armen i fält stor nytta. En mängd vattenposter, som ha uppställts i slottsparken, sättas i verksamhet af Lenoirs gasmaskin. Åtta af dem äro i fullt arbete och kunna gifva ett par, tre tusen kannor vatten i timmen. General Rollin, generaladjutant för de kejserl. palatsen, har ersatts af brigadgeneralen Malherbe och samtidigt befallts att inom 24 timmar lemna Tuilerierna der han hade sin boning. — Kejserlig onåd! Den bekante pater Fischer har meddelat till Paris, att han är sysselsatt med utgifvandet af ett verk öfver kejsar Maximilians sista regeringsår. Roms curia har i London sökt uppnegociera ett lån, för hvilket de romerska muserna skulle gälla som hypotek. Lånet har tillsvidare strandat, men rörelsen bland de italienska konstvännerna är dock mycket stor, emedan de befara, att det likväl skall lyckas en gång och att Raphael, Michel Angelo samt antikerna då skulle vandra till britiska museet. Påfvens utflykt till sina truppers läger vid Rocca di Papa har ej varit gynnsam. Trupperna, som lidit mycket af stormoch regnvädret, emottogo påfven mycket kallt. Deserteringarne fortfara i stor skala. I England har öfverhuset nu antagit lagen om upphäfvande af tvång för afläggande at kyrkoskatten. Det kan vu ej mera hända, att en sekterist behöfver skatta till en för honom främmande trosbekännelse, om den ock kallar sig statsreligion. Härmed är en strid utjemnad, hvilken varat i flera år. Den långvariga torkan öfver britiska ön har nu ändligen upphört. Häftiga åskregn ha fallit, hvilka åter gifvit ängarne ett grönskande gp