Göteborgsposten – 18 juli 1868, sida 2

tio blodsdåd timat i sjelfva staden. D. 2 Juli angreps en person uti en af de lifligaste stadsdelarne kl. 5 på aftonen af fyra med masker försedda män. De sköto efter honom med revolvrar och karbiner. Innevånarne vid gatan tillslöto helt enkelt fönster och dörrar, för att icke behöfva åse striden. De italienska frimurarne hafva valt Mazrini till sin stormästare. Ett cirkulär väntas från kardinal Antonelli, hvari de olika makterna uppmanas att icke lägga några hinder i vägen för biskoparnes resa till Rom under det ekumeniska mötet. Vi hafva förut berättat från Frankrike, att en farste de Beauveau tillfälligtvis dödats genom en revolver, som fallit ur hans ficka. Det uppgifves nu, att han velat begagna vapnet, för att tvinga sin svägerska till ett steg, hvilket hon dittills vägrat. Fursten var angifven hos polisen, som utsändt agenter för att häkta honom. Men spårhundarne förlorade honom ur sigte, och det kostade fursten lifvet. Kort efter det kejsar Napoleon och hans gemål, hvilka gerna uppehålla sig i den s. k. kinesiska salen i slottet Fontainebleau, för ett par dagar sedan lemnat salen, för att begifva sig till sina rum, sprängde ljuskronan, som är mycket tung, de kedjor, i hvilka hon hängde, och föll till golfvet. Detta sjönk till hälften ned under dess tyngd. Rörande händelserna i Spanien yttrar Times: Isabellas tron har sedan 20 år endast understödts af armåens bajonetter, och regeringen har alltid varit i händerna på den general, som för tillfället egde högsta makten öfver soldaterna. Efter ÖDouell var endast Narvaez möjlig; men efter den senare står åter en civil minister i spetsen för regeringen, Gonzalez Bravo, och med honom tyckes den katastrof nalkas, som spanjorerna städse förutsagt. Hvarken genom tillfångatagandet eller fördrifvandet af några generaler, eller genom landeflykten för en oskadlig medlem af det kongl. huset (hertigen af Montpensier) är Bravo i stånd att försäkra sig om spanska armen eller spanska folket. Bakom Union Liberals generaler stå Prim samt progressisternas officerare och underofficerare; bakom den konsticutionela oppositionen står en brokig mångfald at antidynastiska och antimonarkiska partier. Dertill komma saker, hvilka sträcka sig bortom personliga intressen, ofta jemväl bortom den politiska betraktelsen: den stora massans elände; hungersnöden, som drifver landtbefolkningen i skaror inom städernas murar; den brist, som vid städernas portar möter denna invandrareström och tränger den, ännu mera uppsvälld, tillbaka på landsbygden. Landstrykeri, stråröfveri och alla fasorna af ett sig splittrande samfund ha i Spanien aldrig nått en sådan spets som nu. Huru länge skola väl mot sådana fiender de regeringskonster duga, genom hvilka Gonzalez Bravo söker befria sig från några generaler och en prins af blodet. Det finnes inom Spaniens straffkolonier icke rum för alla spanjorer, det är ej heller någon lätt sak att få reda på en komplott, som omfattar ett helt folk. Den spanske ministern spelar ett högt spel. I England har den bekante skriftstälaren Hepworth Dixon af en liberal valföreing i det vigtiga distriktet Marylebone i London inbjudits att uppträda der såsom kanlidat vid de stundande nya valen till underuset, men han har afböjt kallelsen, fastän nan förklarat sig fullt ense med programmet: llmän rösträtt, hemlig omröstning och tvångsindervisning. Den amerikanske skalden Longfellow har kästat Charles Dickens på Gadshill och befinter sig nu på ön Wight, hvarifrån han skall egifva sig till Schweiz och Italien.