Kom nu och tala om Nordens isar, Om köld och snö, När ooln så glödhet från fästet kisar. Att man kan dö, När svettas gör hela menskligheten, Så att det samlar sig i planeten En konetgjord sjö. Att bo i is-skåp nu riktigt vore Elysium! Mon ack, tyvärr, denna verldens store Få der ej rum, Nej, på sin höjd skulle man få dit en Förfoskad, mager och ynklig liten Om några tum. Dock, gudilof, att få stilla vara Uti sin sorg, I sakta mak kunna lunka bara Kring Göteborg, Att slippa täfla till lands och vatten Och dansa polka långt inpå natten I Helsingborg! — — — — Fast nog kunde det varit rätt roligt att ha tt vara med, men hvarken för de unga eller