Göteborgsposten – 17 juli 1868, sida 2

— Iåtom oss sätta oss ned här på stranden, sade han, och prata litet. Huru underligt allting går här i verlden! Jag skulle önska att jag kunde erinra mig allt hvad jag hört om Brady och hans hustru. Det var en hel mängd historier i omlopp; nå det kan nu vara detsamma. Det underliga är att du fortfarande påstår att hon ännu lefver, som om du kunde ha något gagn af att hon verkligen vore vid lif. Min tro är nu att hon är lika död — så död, sade han i det han tog en sten och kastade i vattnet, som denna sten. Jag sade ingenting utan satt och stirrade i den klara strömmen. — Nu skall jag säga dig något, min gosse, fortfor han. Du. går och spekulerar för mycket i ensamhet; jag vill bedja din lärare om att du må få lof att en gång emellanåt göra en liten tur med mig omkring i bugten. Skulle det ej bli roligt? Mitt namn är Window, löjtnant Window, och jag kommenderar kuttern Merlin. Se der, tag detta kort och gif din lärare det samt säg honom, att jag kommer och helsar på honom en af dagarne för att bedja om lof att taga dig med mig från lördag till måndag. Då göra vi en tur ned till Wicklow och tillbaka igen, ifall du vill. Jag kände ej mycket till sjön. Från mitt kammarfönster kunde jag se bugtens blå vatten och fartygens hvita segel. (Forts.)