Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 2

—ä—k r—— — — Men just som jag yttrat dessa ord, fick jag ett slag midti ansigtet, så att jag vacklade utåt golfvot. Dot varade blott en sekund. Jag förstod ej att boxas efter konstens reglor, men jag var stark och smidig och i ett nu applicerade jag ett väldigt slag mot Griersons mun, och det med så god verkan, att blodet flöt från min angripare. Jag är ej i stånd att säga hvad som följde derpå. Jag såg att Cole och Maurice voro i strid med hvarandra, under det Grierson och jag trumfade på hvarandra och tumlade och rullade omkring i rummet. Stolar blefvo kullstjelpta, vattenfat, vattenkarafiner och glas slogos i golfvet. Liksom de flesta irländska gossar förstodo hvarken jag eller Maurice att gifva blåa ögon och blodiga nåsor etter konstens regler; men ögonen svullnade och näsor och munnen blödde på båda sidor. Min motståndare var mera van vid sådana slagsmål, men jag hade lärt att taga liftag, och dertill hade jag den fördelen att ha kläderna på, under det han vari skjortan: hvarje gång han kom mig inpå lifvet lyckades jag derföre kasta omkull honom. En gång föll hans hufvud mot den skarpa kanten af ett skrin och j.g frågade: Vill du gifva dig? men fick ett slag mot refbenen till svar. Hans krafter aftogo emellertid, och för hvarje gång han föll, blef han svagare. Maurice och Cole, som utgjorde ett mera jemnt parti, flögo emellertid omkring i vild strid mellan sängarne och de kullstjelpta stolarne. — Låtom oss gå in och se att det går riktigt till! Ett sakta klappande på dörren och enträgna uppmaningar