Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 2

— — — —— — — — nom stången, churu jag var ett år yngre och mycket svagare byggd än han sjelf. — Du är visst ej rädd för att bli genombultad, eller hur? Nå, Cole, tag du då den andre, så skall jag afgöra saken med den här, och i det han knöt händerna gjorde han sig beredd att slåss. Under det vi stodo och måttade åt hvarandra i den herrligaste boxarestil, gick Maurice bort till dörren, låste den, stoppade nyckeln i sin ficka, och i det han kom fram till mig sade han: — Terry, jag skall hålla ut med dig till det yttersta; låtom oss se till om vi ej kunna gifva dem ett ordentligt kok stryk till ära för Kilmoyle. Se så, kom nu! Hans ansigte var mörkt af raseri; blodet som sipprade fram öfver hans läppar gaf honom ett vildt utseende, och Cole, som ej riktigt kunde förstå hvarföre han skulle afbryta sin nattro, föreslog en basis för fredsunderhandlingar. — Ifall ni ha något i era nattsäckar som är värdt att oga, sade han, så vilja vi låta er slippa, eller hur, Grierson? — Ja, låtom oss först se om pysarne ha något som är värdt att taga, och ifall vi finna något, kunna de ju slippa smörj för den här gången. I det Grierson lät handling följa på orden, tog han ett språng emot nattsäcken, som stod vid sidan af min säng och som jag just börjat spänna upp då han började striden. Med en rask vändning stod jag framför Honom och ropade : — Du får ej röra vid mina saker!