Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 2

.AiAi ÄKs3 oskyldiga uttryck, men som dock ej stämde riktigt väl öfverens med hans knappt tillslutna ögon och något öppna mun. — Der är din säng, Brady, och der är din, Prendergast. Nu få ni hjelpa er sjelfva. Der är ljuset. Det ringes första gången klockan half 7, och klockan 7 hålles det bön. Herr Cuffe stängde dörren och drog sig tillbaka. Maurice och jag voro lemnade åt oss sjelfva. — Dn får ett blått öga, Terry, sade han och det är dessa lymlars skull. — Ja, och du har fått ett slag på munnen, Maurice, svarade jag; låtom oss gå till sängs, jag är fasligt trött. Då jag vände mig om mot min säng såg jag att Grierson satt upprät i sin och att Cole hade båda ögonen vidöppna. — Jag tyckte att du kallade mig för lymmel, sade Grierson. — Ja, svarade Maurice raskt, det gjorde jag också. Dig och hvarochen annan som i mörkret öfvorfaller två främmande gossar, hvilka ingenting gjort. — Vill du ha smörj i morgon eller vill du ha det. straxt? frågade Grierson mycket allvarsamt, i det han sprang upp ur sängen och närmade sig Maurice. Jag kunde nu se att han var en starkt byggd, ljushårig gosse och att han åtminstone var en tum högre än Prendergast. Jag sprang derföre emellan dem och sade: — Nej, låt honom vara i fred; ifall du ändtligen vill slåss, din åsna, så må du slåss med mig. Grierson såg måhända att jag bättre kunde hålla ho