Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 2

— ÅA —— ———— — — — att öppna antydde att de andra gossarne, som blifvit väckta af bullret, önskade deltaga i affären; men vi visade alls ingen böjelse att efterkomma dessa önskningar. Med uppspärrade näsborrar, uphsvullna ögon, håret på ända, svullna händer, läppar och kinder samt sönderrifna kläder fortsatte vi striden, och intet annat ljud hördes inne i rummet än våra tunga andetag, knytnäfslagen och bullret af de få möbler vi vältade omkull och slogo i stycken. Plötsligt utstötte min motståndare ett gällt anskri: Aj, min fot, min fot! Han hade trampat på ett stycke glas. Jag blef slagen af förfäran. Cole skyndade sig till sin vän, som satt på sängkanten och klagade jemmerligen, hvarefter han sprang tiil dörren och ropade: — Ring någon af er på doktorns klocka, Dick Grierson har skurit sönder sig i foten. Hos min farfar hade jag sett flera liknande tillfällen, och i det jag derför begagnade mig af hvad jag lärt hällade jag vatten i ett vattenfat, ref ett stycke af en af mina skjortor och baddade såret; men glasbiten satt inne i foten och jag kunde ej hämma blodflödet. Maurice, som öppnat dörren, stod vid sidan af Cole och gaf akt på den sårade med fruktan och medlidande, då vi plötsligt fingo se en högväxt man skrida fram emellan oss. Hans hvita hår föll ned öfver hans skuldror från en svart kalott; hans runda, blomstrande ansigte hade ett uttryck af lugn. (Forts.)