Göteborgsposten – 11 juli 1868, sida 1

Göteborg d. 11 Juli 1868. Vvåäderleksbetraktelser. En aktad insändare har meddelat oss nedanstående vackra refloxioner med anledning af den senaste välkomna nederbörden jemte några beräkningar af medeltemperaturen m. m. under den förflutna dolen af år 1868: Innevarande års tidiga vår med följande Maj och Juni månaders varma sommardagar tillika med den tillräckliga nederbörd jorden hade orhållit påskyndade växtlighetens utveckling ovanligt tidigt, så att man knappast kunde påminna sig ett så lofvande hopp om en till alla delar god skörd. Så inträffade den c:a 6 veckor långa perioden af stark torka, hvarunder intet regn uppfriskade den törstande naturen, en period som för våra blickar tydligt nog framställde verkan af de två faktorerna: väta och torka, hvilka, då de ömsesidigt moderera hvarandra, kunna förvandla en stor del af vår planets-yta till ett jordiskt paradis, men hvilka, då de ensidigt sträfva att hvar för sig eröfra väldet, verka raka motsatsen. Vi få då understundom känna en försmak antingen af en syndaflods förstörande inverkan eller af en brännande ökenvinds förtärande glöd. Andtligen, i ellofte timmen, fick Jupiter Pluvius öfvertaget för den gången och utplånade till en stor del bekymrens rynkor i tusentals anleten, som i ett olyckligt framtidsperspektiv redan tyckte sig skåda missväxtens alla rysligheter. De slaknade bladen återtogo sin spänstighet, de på höjderna till större delen förtorkade gräsmattorna åtminstone till en del sin saftiga grönska, ett nytt bevis på, att vi icke i förtid skola misströsta eller förlora vår tillit till Den, som en gång bestämde naturlagarne att från evighet medverka till uppfyllandet af den faderliga omvårdnad, hvarmed den Allsmäktige omfattar alla sina skapade föremål. Huru lyckliga böra icke vi anse oss, då vi jemföra våra förhållanden med deras, hvilka bebo sådane platser på jordklotet, der stormar och öfversvämningar understnndom totalt bortsopa allt hvad idogheten för långa tider sammanparat till menniskans trefnad. Der utveckla sig vulkanens alla rysligheter för den darrande menniskan, som ser sina tegar, sitt hem och sitt jordiska goda begrafvet under den brinnande lavan, der kommer en jordbäfning marken att fly undan för vandrarens fötter, der uppslukas han af hafvets mäktiga våg. Huru lyckliga äro icke vi mot dessa våra medmenniskor, vi som nu kunna glädja oss öfver att en förfärlig olycka — den totala missväxtens — ätminstone till en del synes afvärjd. Låtom oss derföre i mensklighetens namn bistå hvarandra, lyckönska hvarandra till attaf en mild försyn vara ställda der, hvarest elementerna icke till alltföor stor ytterlighet ligga i strid med hvarandra! Låtom oss hoppas det bästa af framtiden, hvem vet i alla fall, hvad ban bär i sitt sköte? Åunu ingen dödlig slöjan slet Som betäcker lifvets dunkla öden, Hvad är summan af hvad forskarn vet? Endast ett är visst och det är — döden. Medeltemperaturen under årets förflutna månader ar icke mycket att lästa sig vid, enär värmen varit ganska jemnt fördelad, med undantag af Januari månad, som visade sig mycket kall. Den utgjorde: Under Januari månad — Ng , Februari — 2090 Mars —Idag April 6.66 Maj — 13.10 Juni — 16.86 Största kölden, eller — 180, rådde d. 24 Jan. kl. 8 s. m., största värmen d. 22 Juni kl. 2 e. m., eller 4 279. Nya Teatern. K, teaterns lyriska artister gåfvo igår afton sin sista representation, då Stradella uppfördes. Hr Arnoldsons utmärkta talang firado i titelpartiet en ny triumf under bifallsstormar, hvilka knappast ville sluta. M:II Wichman, som deputerade i Leonoras parti eger en särdeles klangfull och behaglig röst och rörde sig med en säkerhet som föreföll nästan förbluffande för en debutant. Men så är denna debutant också elev af vårt lands mest framstående sånglärare. En viss benägenhet för detonering som röjde sig isynnerhet i den stora arian i andra akten och den