Göteborgsposten – 9 juli 1868, sida 2

te varelser jag någonsin sett; hon var på en gång skön och täck. Det porträtt du talar om, ehuru det i och för sig sjelf kan vara mycket bra, liknar henne icke mer än som så, sade majoren och strök med ena handen öfver den andra i brist af någon bättre liknelse. Hur intagande var hon ej! Fråga blott Tovser, som blef alldeles förryckt för hennes skull! Fråga Jack Nocholson, som gick och drömde för hennes skull! Fråga — men hvad f-n är det jag här sitter och pladdrar om? Jag säger dig, min käre Terry, att då jag för många år sedan låg i qvarter i Cawnpore, så var hvarenda en af oss alldeles bedårad af hennes skönhet, hennes behag, hennes intagande väsen, och hennes fina uppfostran. Nej, nu går jag något för långt — Mary Billing hade ej riktigt hvad man kan kalla fin uppfostran. Och hvarifrån skulle hon också ha fått den? Hon hade aldrig varit i Europa, och i Indien lägger man sig ej vinn om något sådant — nej, der vinnlägger man sig om att uppfostra de infödda och att få sjuk lefver. Dessutom var gamle Billing en dålig karl. Det vill säga — du förstår Terry, att då han är din morfar, så borde jag måhända ej säga det — men han var i alla fall en mindre bra karl, mycket begifven på öl och spel. Det kan ej förtigas; fråga hvarenda gammal indier som du träffar på i ditt lif hvad öl-Billing var för en. Han var egentligen ej i kompaniets tjenst — han kommenderade kungen af Oudes bästa regimente och det kan nog hända att — — (Forts.)