Göteborgsposten – 8 juli 1868, sida 2

Från Utlandet. Det är obestridligt, att den finansiella frägan med stora steg för det nuvarande franska kejsardömet mot randen af en kris, hvilken det dock skall ligga i dess eget skön att göra oskadlig. Frankrike står inför en finansiell afgrund, hvilken måste förr eller senare öppna ögonen på äfven de nu blindaste, emedan skattetryckningen skall stegras och blifva ytterligt kännbar för alla. Likasom den stora allmänheten i Frankrike bittills brukat gifva kejsardömet förtjensten af hvad lyckligt som skett, så skall den nu äfven komma och tillvita det ansvaret för de finansiella svårigheter, som skola förr eller senare infinna sig, om systemet icke ändras. Det är hvarje absolutistiskt styrelsesätts lott att sålunda få uppbära skulden för allt, både det goda och det onda. Finansiella svårigheter ha förut framkallat en revolution inom Frankrike; om detta än icke nu skall bli händelsen, är det dock otvifvelaktigt, att kejsardömet och folket skola genom desamma komma i en splittring, den der kan föra längre, än önskligt vore. Man kan väl antaga att Napoleon III med sin skarpa blick inser detta och att han ej blundar för hjelpmedlen deremot. Han skall, hoppas vi, derför äfven veta att tillgripa samma kloka handlingssätt som kejsar Frans Josef af Österrike, i det att han åter inför det konstitutionella styrelsesättet och gör folket genom ansvariga ministrar till egen kontrollant öfver sina egna finanser, såsom äfven Thiers häromdagen fordrade i sitt tal. Det är ej första gången, som finanserna tvinga till systemförändring, och det glänsande kejsardömet skall härvid endast erfara samma ödets vexlingar, som så många lysande absolutistiska välden gjort förut. Den glans, dylika kunna utbreda, är för öfrigt blott ett bedrägligt sken, om den ej hvilar på den varaktiga och fasta grunden af en stark befolkning Med styrka i detta fall menas nu för tiden: burgenhet och deraf härflytande medborgerlig sjeltständighet. Man kan ej numera bedraga sig sjelf och verlden med att resa dekorationer och låta dem gälla för städer, såsom på Catharinas tid. De lätta kommunikationerna göra dylika lögner i stor stil nu omöjliga. Man måste se sanningen och erkänna den. Vi tro på grund häraf, att en snar systemförändring förestår i Frankrike, der det absolutistiska kejsardömet i det närmaste spelat ut sia roll, för att lemna rum för det fullt konstitutionella. Visserligen skola bonapartismens alla piplekare uppstämma klagosånger och jeremiader samt reaktionens vapendragare mystiskt varna statschefen för de farliga följderna; men la foroe des ohoses, såsom fransmannen säger, är stundom alldeles oemotståndlig, och Napoleon III kan vara viss om,