Göteborgsposten – 8 juli 1868, sida 2

pra-fraiche comme une rose; et le petit Terry, pourguot vat-il se cacher, quand tout le monde aime le pauore enfant? Restez donc, tous les deux, chers enfants. — Här är ett af MOrackens favoritlusthus, sade sir Richard; han förklarar att det är så utmärkt som ett sådant på det hela taget kan vara. De talandes skuggor förmörkade ingången och jag hörde en stämma yttra: — Ni har rätt, det är verkligen förtjusande, och här är min vackra Mary, den täckaste rosen i hela trädgården, samt hennes lille riddare. Goddag, mademoiselle, jag kunde nästan afundas er uppsigten öfver dessa båda och den plats ni valt åt dem. Det var lady Hantonby som talade, medan hon betraktade oss genom sin oumbärliga lorgnett, och jag kände mina kinder glöda då hon fortfor: — Är det ej den lille 0ÅBrady eller O?Grady? Jag tror verkligen, tillade hon med sitt torra skratt, att vi här omsider funnit ett exemplar af den blyge irländaren; sådana träffar man blott då de äro mycket unga, — Jag förmodar att det oblida klimatet har ett skadligt inflytande på dylika exemplar; vi taga lifvet af den intressanta företeelsen, inföll en af herrarne. — Nej, min käre Dolly, den förlorar ej lifvet; men det går med den, då den kommer tillsammans med oås, likasom när en syra möter en saltart. (Forts.)