Göteborgsposten – 7 juli 1868, sida 2

ene efter den andre köper sig högre ställningar än jag, och som jag ej, har några vänner, hvilka kunna hjelpa mig, så är det sannolikt att jag får vara hvad jag är, såvida ingen epidemi utbryter bland arm6ens högre officerare. — Ja, men det är dock icke så illa ställdt med armåen som med kyrkan, inföll socknepresten, jag har nu i tjugu år varit sockneprest i Lough-na-Carra, och jag har ingen utsigt till befordran. — Ja, men min bäste vän, sade sir Richard, då löjtnant Dashwood emottog sin befattning, kunde han med skäl vänta att få belöning här i verlden för sina tjenster, medan ni utan tvifvel skall få den i en annan. — Och för öfrigt, Stack, tillade hr Rackstrow, så ställa er åtta hundra pund om året och ett godt hus på Kilmoyles prestgård lika med de fleste af armåens högre officerare. Ni skall svårligen ofta träffa på någon i kungens tjenst som är så lyckligt lottad vid eo ålder af fyratio åtta år. — Allt det här har ingenting att göra med min unge vän Terry, sade majoren, dylikt prat skall endast komma honom att tvifla på hvad han hör i kyrkan, när ni får honom att tro att pengar skall vara det enda, som en man bör trakta efter här i lifvet. — Jag kan försäkra er, att jag ej inpräglar dylika åsigter hos honom, anmärkte min farfar, och äfven om jag gjorde det, så skulle han snart märka att jag icke följde föreskrifton. Han har redan förebrått mig, att jag helt visst icke håller tillräckligt af honom, emedan jag