Göteborgsposten – 6 juli 1868, sida 2

!nmimii 6A26262A88889— des af Mohun, son alldeles icke trifdes i sitt nys hem, och som fann det obehagligare med hvarje år. h en kristen, sude han, och en lika så god romersk-katolsk som någon i hela distriktet, men fader Drennan, landtprosten, förklarade att han icke var stort bättre än en kättare, och fader Driver, hans medhjelpare, påstod att han var värre än en hedning. Mohuns religiösa begrepp voro i sjelfva verket ett slags kompromiss som missionärerna stundom antaga för att befrämja du iaföddes omvändelse. Han nekade envist att gå till skrift, och efter ett par Söndagars förlopp beröfvade han hela ortens befolkning ett stort nöje genom att uraktlåta att gå till messan, emedan, som han sade, de hvite sågo oupphörligt på honom och drogo honom i hans turban, och hans skäl erkändes villigt af doktorn för giltiga, då nemligen Jocko anställde de befängdaste upptåg i hans frånvaro. Han vill icke äta sin mat som en kristen, sade tjenstfolket. Mohun satt med bart hufvud och benen i kors på golfvet öfver sina risgryn, som han sjelf hade kokat, medan hans ludne kamrat, till hvilken han då och då kastade en göpen, noga gaf akt på honom. Biddy Hennessay, huspigan, var en gång tvungen att gifva honom, såsom hon. uttryckte sig respass, emedan han gjorde min af att vilja kyssa henne; men hvad detta försök och en viss smak för whisky angick, så var det föröfrigt de enda karaktersdrag hos honom, hvarigenom han efter folkets mening liknade en kristen. Tid efter annan mottog han bref, och så kunde han sitta flera timmar och skrifva besynnerliga tecken på tunnt papper och an var