skickades utomlands som barn för att uppfostras till god katolik, men på sina vandringar och innan han blef myndig, hade han uppehållit sig i Prag, hvarest han efter någon tids förlopp hade utmärkt sig för sin ifver i de stridigheter, som uppstodo mellan orthodoxa och den tidens nya ljus; han hade tagit parti för de sistnämde, så att hans far, som lefde tillbakadraget och uteslutande för sin gjäls frälsning bland de irländska benediktinermunkarne i Paris, tröstade sig med att han icke hade någon egengom att efterlemna åt en sådan oförbätterlig Hussit och kättare; men något senare, då Maurice gick öfver till de Kejserlige och vann ett namn som tapper soldat, samt några år senare förvärfvade sig rykte som skicklig anförare, fröjdade sig den gamle mannen öfver att hans son ändå till slut kämpade som en god katolik och beklagade sin familjs olyckliga stjerna och böndernas feghet, som hade gifvit Essex så lätta segrar och som icke hade efterlemnat 0Bradyerna från Lough-na-Carra annat än bittra minnen och en förskingrad förmögenhet. Då fadren dog, bestod hela Maurices arfslott i en liten summa penningar och en högtidlig uppmaning att han skulle vända tillbaka till sitt fädernesland. — Låt icke namnet dö ut. Om vi alla gå bort, så sker just det fienden önskar. Vi måste vara sluga, Maurice — sluga, och vaksamma. Om lejonet får se jägaren, skall det döda honom; men om jägaren är ihärdig och vaksam, så skall djuret dock blifva hans. En vän af Sidney, hvars lif Maurice räddade i ett plötsligt anfall på de kristne vid Leythas bräddar, visade