sin plan att göra honom vred. Hon har in: gen ro, förrän hon fått se honom riktigt retad. En bundt utmärkt fina cigarrer ligger på skrifbordet. Han har fått dem till present af en långväga resande och räknar dem med största förtjusning. Denna fröjd vill hon nu förbittra för honom. Hon bestryker hvarje cigarr med någon slags olja. Hon ser redan i andanom, huru han kommer hem i det bästa lynne, kastar sina papper på bordet och sig sjelf på soffan samt tänder en cigarr. Plötsligt kastar han bort cigarren, som luktar afskyvärdt, springer upp och tänder en ny. Denna är icke bättre, än den förra, och röner samma öde. Med någon motvilja går han och tager den tredje. Afven den luktar afskyvärdt. Ursinnig springer han upp. Han hvisslar och skrattar icke längre, hans ögonbryn äro sammandragna, han utstöter med dämpad röst en ed. Då nu slutligen den fjerde och femte cigarren gilva samma resultat, kan hun icke styra sig längre. Det bryter lös. Han far ut mot cigarrerna, mot fabrikanten, mot skepparen, som fört bladen till Europa, mot plantageegaren, som odlat sådant fördömdt ogräs. Han luktar på och undersöker de qvarvarande på det noggrannaste, upptäcker oljan på dem och går med vredens rodnad på kin