En qvantitet af 5 skälp. dynamit, innesluten i en låda af trå (det brukliga emballaget), antändes medelst en i lådan införd stubintråd utan knallhatt. Med något frasande, men utan ringaste explosion, förbrann dynamiten, och visade sig efter experimentets slut att lidan, hvars lock var tillslutet med skrufvar och hvars sidor voro hopfogade med spik, ej tagit annan stada än att dynamiten vid locket brännt en öppning på omkring en half tum, genom hvilken gasen utströmmade. Invändigt var lådan svedd, men utvändigt var träet fullkomligt oskadadt och knappast svärtadt. Harefter hopsamlades ved och gjordes deraf en brasa. Då lågan var som starkast, lades en dylik trälåda, innehållande likaledes 5 skålp. dynamit, deri. Lådan stod en god stund i elden, innan dynamiten med ett fräsande uten all explosion förbrann, hvarefter lådan uttogs och synades, då den befanns sullkomligt hel, med undantag af ett litet stycke af locket. Utvändigt var lådan starkt bränd, så att endast träets halfva tjocklek återstod. Invändigt befanns den något kolad, men syntes ej hafva varit i brand. Vidare gjordes följande försök att släcka brinnande dynamit: Åtskilliga dynamitpatroner, omkring I skålp., antändes, och då lågan uppflammade som bäst, hälldes derpå en skopa vatten med den påföljd, aft den brinnande dynamiten ögonblickligen släcktes, hvarefter den ej förbrunna delen åter antändes och ånyo släcktes. Återstoden al! den sålunda tvenne gånger antända och tvenne gånger släckta dynamiten försattes slutligen i explosion medelst knallhatt och stubin. Såvidt man kan döma af detta experiment, synes dynamiten besitta den mycket vigtiga egenskapen för ett explosivt ämne, att vid antändning genom eld ej medföra annan fara än andra brännbara och brinnande ämnen, som slockna vid pågjutning af vatten. Man försökte äfven att mellan tvenne ytor af jern lägga dynamit samt genom dessa ytors gnidning mot hvarandra åstadkomma en häftig och stark sriktion. Dynamitpatronerna blefvo härvid endast tillplattade, och ur dynamiten utpressades något olja, utan att ringaste explosion uppkom. För att utröna den verkan antändt krut har på dynamit, lades först ett halft skålpund dynamit på en sten och derofvanpå en näfve krut, hvilket senare antändes med stubin, då krutet exploderade, utan att i detonation försätta dynamiten, hvilken endast uppflemmade och förbrann med en klar låga. Genom dessa och förut anställda experimenter med dynamit, synes en temligen säker erfarenhet vunnits derom, att detta sprängämne vid upplag och transport är ojemförligt mindre vådligt än nitroglycerin, på samma gång som det eger dess kraft och besitter stora företräden framför det vanliga krutet. Då detta nya sprängämne blifver kändt och allmännare kommer i bruk, skall den fara, som är förenad med användandet af nitroglycerin, till hufvudsaklig del undanrödjas. Eldsvådor. Eld förstörde natten till d. 17 d:s boningshuset å Utängen under Massleberg i Bohuslän, och blef jemväl all på stället varande lösegendom uppbränd. Elden grep så våldsamt omkring sig, att husfolket måste rädda sig i blotta linnet och kom dock endast med nöd undar. Eldsvåda yppade sig i Ekesjö d. 19 d:s på morgonen uti det handelsbolaget A. F. Hernlund tilhöriga s. k. gamla stadshuset. Faran varsnades dock i tid och qväfdes i sin linda. I medlet af månaden nedbrann en nästan ny ladugårdsbyggnad i Adelöfs socken i Småland, hvarvid en hel mängd kreatur blefvo innebrända. Denna olycka tror man allmänt vållats genom mordbrand och misstänkes derför ställets förre egare, hvilken sedermera begifvit sig till Amerika. Skogseld rasade d. 18 d:s i skogsmarken der Lundby, Lerums och Bergjums socknars utmarker sammanträffa, och hvarvid i synnerhet skogen tillhörande kronolänsmannens boställshemman Ytterstad Nohlgården lidit. Elden anses vara anlagd. D. 16 d:s, under då rådande svår storm, utbröt i Ärterå by, Resele socken af Westernorrlands län eld, som ödelade tvenne gårdar med dertill hörande uthus och lösegendom. Olyckan blef så omfattande, derföre att genom den rasande blåsten gnistor kringspriddes och antände på många ställen samtidigt, hvarigenom de till buds stående räddningskrafterna splittrades. Äfven Norrland har i sommar hemsökts af svåra eldsolyckor. En dylik öfvergick i Lördags för 14 dagar sedan egendomen Waplan i Näskotts socken och ödelade dervarande pappersbrukshus, ångbränneri, qvarn och såg, vadmalsstamp, manufaktursmedja samt till och med den öfre delen af dammbyggnaden. Elden utbröt i pappersbruket midt på dagen, men kunde i anseende till rådande blåsväder och brist på eldsläckningsmanskap icke stäfjas förr än alla de nämnde byggnaderna lågo i aska. Hr C. Forssell, egaren till Waplan, lärer göra en stor förlust genom denna brand. De för honom nerbrunna byggnaderna voro till en del nya, men lärer varit mycket lågt brandförsäkrade. Bränneriet egdes at ett bolag, och skall brandförsäkringen för denna anläggning gått till ända dagen förut och precis vid samma tid som eldsvådan utbröt, hvarigenom nämnde bolag gör en icke så ringa förlust. Från Umeå skrifves att eld härjat vid Johannisforss bruk, der stångjernssmedjan och kolhuset med deruti förvaradt kolförråd blefi vo lågornas rof. —2——