kurs rakt på i skrifbordet, tänder c en cigarr och kastar sig ned på soffan. Efter nägra minuter håller han cigarren under näsan, fnyser, ser på den och kastar bort den. Han tänder en annan. Agnes hjerta klappar nästan hörbart af otålig, glad förväntan. Ätven N:o 2 betraktas snart med misstänksamma blickar. Nu mäste det väl bryta löst. Den afskyvärdaste lukt sprider sig i rummet. — Hvad tusan! utropar han slutligen och kastar cigarren ut genom fönstret. Agnes har svårt att afhålla sig från att brista ut i skratt. Han går till skrifbordet och ser på cigarrerna. — Hvad vill det här säga? Agnes! Hör du, din stygga! Det är olja på cigarrerna! Det luktar alskyvärdt! — och han slår upp alla fönster. — Olja? upprepar Agnes, storskrattande. Du misstager dig! — Hustru! Bekänn! utropar han skämtande. Bekänn bara! Jag misstager mig aldrig. bet är en princip hos mig. Bekänn — du — du lilla förräderska, du har förstört mina rara cigarrer!