— I A.B. beskrifves på följande sätt en på gammalt vis anordnad brudfärd, som å Midsommardagen egde rum i Grödinge, beläget 3 mil från Stockholm, då en rik bonde bortgifte sin dotter med en förmögen bondson: Först kom en kavalkad af tolf ryttare, bland hvilka brudgummen red i midten at första ledet. Förutom den framstående plate han innehade, bemarktes brudgummen dels genom en oerbördt stor blousterqvast, placerad på venstra sidan af bröstet och liknande de buketter af pappersblommor i alla möjliga bjerta färger, som man nu för tiden ser utbjudeas till salu vid Kornhamn och Munkbron; dels genom det oupphörliga lyftande: på hatten för de utefter vägen stående äskädarne. Detta upprepade helsande till höger och venster gjorde, att han, som troligen icke var tillräckligt sadelvan, guppade hit och dit, krokig som en sprättbåge, då deremot de öfriga ryttarne, hvilka endast behöfde tänka på sina jemnvigtssorhällanden, sutto raka som störar. Riddarne i de två första leden voro, likasom brudgummen, klädda i hattar, mer och mindre skorstenslika; de öfriga hade blott mössor, men sägo lika belåtna ut för det. Elter denna ridande flock och tätt framför brudens vagn, en tvåspänd kalesch med livräkläud kusk, kommo två spelmän, också till häst; men huru de kunde sitta så stadigt, som de verkligen gjorde, var förvånande, ty, oaktadt det gick i friskt traf, skötte de dock flitigt sina violsträkar. Helt säkert voro musikanterna fastbundna på hästryggarna; någon annan sörklariog fiunes ej gerna till derag ryttarskicklighet, ty den högre ridkonsten lärer j öfvas i Grödinge. Utaf de stycken som spelades