Göteborgsposten – 30 juni 1868, sida 1

ställningar inom societeten träffade hon tillsammans med honom och han var städse själen i allt. De mulnaste ansigten och de dystraste lynnen kunde han få att klarna, och honom sjelf hade hon aldrig sett vara ens nedslagen. Vid sidan af en sådan man hoppades bon, att hela lifvet skulle gå som en dans. Det är ju alldeles omöjligt att förarga honom, och ingenting kan bringa hans lynne ur jemvigt. — De gifta sig. En glad törlofningsdag, ett muntert bröllop och en treflig smekmånad. Lundström måste känna sig outsägligt lycklig, ty ban är ännu gladare, än förut, och en i samma våning boende enka anför hos värden klagomål öfver, att han hvarje afton väcker hennes barn genom sitt ljudeliga skratt. I början har Agnes alltid låtit hans glada lyone smitta sig och skrattat med, men slutligen tröttnar hon. Han skrattar, om katten stjäl ett par kycklingar i köket, eller om pigan bränner upp steken; han finner det utomordentligt nöjsamt, om hon drömmer att hon är död och sjelf, klädd i röd kotta och blå kjol, planterar en styfmorsblomma på sin graf. Han roar sig åt att hon tager denna dröm mycket allvarsamt och deri vill se ett elakt förebud. Hon gråter öfver förlusten af en kanariefågel, som hon tått på sin bröllopsdag,