Göteborgsposten – 29 juni 1868, sida 2

så kunde han måhända pumpa sanningen ur den stackars lilla varelsen. Hon säger att hon heter Lily Martin; men det är det namn, karlen uppgaf för mig. Lova, min gosse, lova! ropade han till rorgängaren, och då han derpå satte sig nod, placerade han barnet på sitt knä. Lily, sade han med eftertryck, hvar är din moder? — Mamma! Kära mamma! ropade barnet, i det hon slog tillsammans händerna; 0, för mig till henne, gör det, snälle kapten. — Nu kommer det, mumlade den gamle sjömannen, i det ett belåtet leende uppklarnade hans manliga drag, för det han hittat på rätta sättet att få reda på hennes härkomst. — Du håller icke af henne, Lily, sade han, hon är en bårdhjertad, ond qvinna, inte sant? — O, kapten, säg inte det! utbrast barnet och brast i gråt. Min älskade mamma är så god. Hon är vacker. O, jag älskar henne så mycket! — Förträffligt! mumlade kaptenen belåtet, det tar sig, och derpå fortfor han högt: Nåväl, mitt barn, men du skulle gerna vilja se din sar, eller hur? — Ack, ja, kapten! svarade hon; han är så vacker, och han tar mig på sitt knä och