Göteborgsposten – 29 juni 1868, sida 1

— Stopp. Wallace! ropade löjtnanten, i det hans röst förrådde en rörelse som sällan fick lof att visa sig. Men besallningen kom för sent, den unge matrosen hade nått salningen, han hade fått tag i missdådarens fot och bemödade sig att draga honom ned; men utstötande ett skri som ett vilddjur, böjde uslingen sig ned och rännde för andra gången sin knif i en medmenniskas brost. Med ett djefvulskt tjut gjorde ban ett språng och störtade sig hufvudstupa i hafvet, dykande så djupt ned, som om han hade beslutat att dödliga ögon aldrig mer skulle få se honom. Då den unge matrosen fick stöten, sjönk han tillbaka i armarne på den man, som var bakom honom, och blef med sorgfällighet bragt ned på däcket hvarest läkaren, aom hade fullbordat sitt arbete med båtsmannen, nu stod redo att mottaga sin andre patient. — Ut med båten, gossar! ropade löjtnanten, i det han föregick William Maryss manskap med sitt exempel; ty likasom under en slags förtrollning hade desse stått och betraktat det hemska drama, som försiggått öfver deras hufvuden. Men nu följde honom på hans befallning ett tillräckligt antal ned i båten. — Framåt, gossar! Vi skola försöka att