Göteborgsposten – 29 juni 1868, sida 1

åt till Port Royal, så ni kan erhålla hjelp af osa, i tall ni skulle blifva i behof deraf. Ni sade att hon var dotter till den der skurken? — Ja, svarade kapten Block, det säger han, men jag tror det icke. Hon är ett litet vackert och snällt barn. — Då liknar hon icke särdeles sin far, sade löjtnanten. Men jag måste bort. Efter att ha skakat hand med kaptenen, steg löjtnanten ned i sin båt och styrde kurs mot briggen för att underrätta sin chef, hvad som händt under den sista halftimman. Det hade blifvit afton, de båda skeppen hade stuckit upp i vinden och gledo med en frisk kultje ötver oceanen, på mindre än tre qvartsmils afstånd från hvarandra, handelsskeppet med hvarje segel tillsatt, medan örlogsfartyget endast hade tillsatt märssegel och oramsegel, ty det var en stor skilnad mellan det djuplastade kofkerdifartygets fart och örlogssartygets. Blodet hade blifvit spoladt af skansdäcket och med skraporna hade hvarje fläck blifvit utplånad; andre styrmannen gick fram och tillbaka och tänkte på den stackars Jones olyckliga slut, och ehuru han nu hade fått en högre rang och hyra, skulle han med glädje ha afsagt sig allt detta och förrättat sin simpla matrostjenst, om han dermed kunde