Göteborgsposten – 27 juni 1868, sida 1

n gilves andra representationen. Manöversegling kommer, såsom af annons i dagens tidning synes, att i morgon kl. 9 f. m. företagas af segelsällskapes båtar å Eltsborgsfjorden utanför Långedrag. Fran Stiftet, Förste läraren vid Laholms pedagogi, s. m. kandidaten Hans Lindborg afled i Laholm d. 20 d:s vid nära 33 års ålder. Genom detta dödsfall har pedagogbeställningen i nämnde stad blitvit ledig. Skördeutsigterna i Europa. Det aynes nästan som om det regn, hvilket började falla här Midsommardags morgon, varit temligen omfattande, så att de under senaste dagarne stigande spanmålspriserna måhända skola snart erfara en ny omkastning. Vi redogjorde sör några dagar sedan i vär utlandsafdelning för de lofvande berättelser, som ingingo från Frankrike, der man väntar sig en skör, rikligare än någon på flera år. — I England, der man äfven fått godt al regnet, truktade man visserligen förut för torkan, men gladdes dock öfver herrliga utsigter till en riklig och tidig hveteskörd; man tror sig kunna börja skörda redan den 16 Juli. Deremot har värsäden lidit mycket och höskörden slagit fel, för den förra hoppades man dock godt af väntadt regn, och eitersom detta kommit, ha antagligen utsigterna bättrats. — Från Preussen (Breslau) skrifves d. 20 d:s: Sedan fälten under förra veckan uppfriskats genom starkt regn, har i denna vecka temperaturen ytterligare gynnat vegetationen, det oaktadt klagas nästan allmänt ötver, att rågfälten äro så tunna, hvaremot axsättningen hos rågplantan prisas mycket. — I Danmark, der man klagat öfver torkan, har nu fallit regn, såsom det vill tyckas, i nästan alla delar af landet, med undantag at trakten krig Köpenhamn, der blott några mindre skurar kommit. Från Fyen och olika håll på Jutland omtalas noml. välgörande regn. Beriktigande. Hr Emil Key har till Nya Dagl. Allehanda insändt nedanstående reklamation, hvilken vi, euligt framställd önskan, skynda att meddela, öfverlemnande åt vår korrespondent att sjelf besvara densnmma. Dock anse vi oss böra anmärka, att korrespondentens anmärkning mot hr Key afsett att framhålla, det hr K., i likhet med några andra riksdagsmedlemmar, icke rest den billigaste vägen till sin hemort, hvilket korresp:n sagt sig anse vara en representants pligt. Hr K. sjelf erkänner riktigheten häraf, framhållande anledningen dertill, om hvilken vår korresp. helt säkert varit okunnig. Den ofvannämnda reklamationen är af följande lydelse: Sedan en korresp. till idn. Göteborgsposten omsörmalt, att åtskilliga ledamöter af Andra kammaren ingifvit reseräkning till högre belopp och för en annan väg än den mindre kostsamma de sedermera begagnat, och Aftonbladet uppmanat samme korrespondent att offentliggöra namnen på de riksdagsmän, som skalle gjort sig skyldiga till denna förseelse, har korrespondenten namngisvit dessa, och anfört beloppen så väl af de debiterade räkningarne, som äfven å de verkliga resekostnaderna. Bland de sålunda utpekade har jag med förvåning funnit äfven mig. Sanna förhållandet är att jag efter sju månaders västan oafbruten bortovaro, för att vinna tid och vara oberoende af ångbåtslägenhet till Weste:vik, som ofta blott med flera dagars mellanskot eger rum, aldrig ärnat fara och icke heller sedermera rest någon annan väg än den jag i min reseräkning uppgifvit, med den skilnad att jag iställst för ångbåt från Stockholm till Norrköping begagnat jernväg, men derefter gästgifvareskjuts till mitt hem, hvilken senare väg är 13 mil i stället för 12, som räkningen upptager. Min verkliga resekostnad har alltså varit större, ej mindre än den debiterade. Jag känner icke förhållandet med de öfrige och vill derpå ej inläta mig, men får jag döma efter hvad som yttrats om mig, är det minst sagdt lättsinnigt att framkomma med dylika beskyllningar utan att bättre hafva förvissat sig om deras öfverensstämmande med sanningen. Samme korresp. har äfven klandrat, att Lätskilliga ledamöter i den komitk, som varit nedsatt för att yttra 8:g om indelningsverkets reorganisation, samtidigt uppburit arvode både i denna komit och såsom riksdagsmån. Då jag äfven varit ledamot af sagde komit, tillåter jag mig nämna: att den egentligen arbetat före riksdagen och efter dess slut, men under densamma, om jag icke missminnes, blott 6 å 8 gånger baft samw.ntråden. Att jag före och efter riksdagen uppburit det arvode af sex riksdaler om dagen, som blifvit komitledamöterna tillerkändt, kan väl icke klandras? Fo tiden under riksdagen har jag blott debiterat arvode för de få dagar komitsa hatt sammantråden. hvilka, för oss riksåagsmän, endast genom verklig öfveransträngning kunnat ega rum; och torde jag så mycket mindre härför böra ogillas, som de i komiten varande embeteoch tjenstcmän, så vidt jag vet, både före och efter samt hela tiden under riksdagen, icke blott uppburit arvode såsom komitledamöter, utan äfven oafkortadt ärnjutit sina innebafvande löner. Detta är äfven här den enkla sanningen, afklädd alla mindre välvilliga utläggningar. Rätt och nyttigt är att den offentlige mannen — solkrepresentanten och embetsmannen — underkastas granskning och koutroll. Dot kan föraenskull aldrig falla mig in att klaga öfver de anmärkningar, för hvilka min obetydliga person och verksamhet varit eller framdeles kan blifva föremål, om de: än ibland är tungt nog att tillskrifvas andra bevekelsegrunder än dem det inre medvetandet känner till; men deremot torde det icke få anses för my ket begärdt — jag hoppas detta åtminstone af hvarje gentleman bland våra publicister — att alla de tidningar, som upptagit korrespondentens beskyllningar, också meddela sina läsare detta mitt svaromål. Sundsholm d. 20 Juni 1868. Um Kos