Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 2

det uttrycket i hans ansigte nadergick en plötslig förändring. Robi 8 hade endast en eller ett par gånger halt tillfälle att visa sin vilda natur, och ullochmed kaptenen studsade, då han såg båtsmannens vilda blick. Den sistvämnde skyndade sig ned och återvände strax: till kaptenen. — Jag är färdig, sir, sade han lugnt. — Kao du gå din ed på hvad du har sagt? frågade kaptenen den törsagde hofmästaren. — Ja, sir, inför hvilken domstol som helst, var svaret. Jag kan svärja på att han kastade henne öfver bord. — Gör din p igt, Robins, sade kaptenen. Skall jag hjelpa dig? — Nej, tack sir, svarade båtsmannen med ett glädtigt skratt vid tanken på att han skulle kunna behöfva hjelp för att tilltackla en man på det viset. Robins gick bort till passageraren, som med den största uppmärksamhet följde båten på dess väg för att komma barnet ull hjelp. Då han händelsevis vände sig om, såg han båtsmannen, som lade sin tunga hand på hans skuldra: han sprang tillbaka och drog upp en läng spansk knit. — Tillbaka, kamrat! utropade han, eller ticker jagadig som en gris!