Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 2

ken, som hade sprungit upp iresningen, men nu vände han sig till briggens löjtnant som åtsöljt läkaren ombord på William Mary. — Här är skurken, sir, sade han, den blodtörstige tiger som gjorde mitt skeppsdäck till ett slagiarehus. Löjtnanten hade redan bemärkt ett hviskande mellan manskapet och hans eget folk, då de hade varit litet tillsammans, och hans skarpa öga hade upptäckt att det var någon förbindelse mellan mannen som hade gått till väders och den förfärliga slagtning som egt rum ner på däcket; nu blickade han uppåt och ropade i lugn allvarlig ton: — Kom ned! Intet svar följde på denna befallning, men matroserna kunde se, att bardunen, vid hvilken syndaren höll sig, skakade och darrade som ett asplöf. — Kom ned! upprepade officeren med en allvarligare och strängare röst lik en som ej är vand att tåla det hans betallningar icke straxt blilva åtlydda. Annu intet svar, men uslingen darrade till den grad, att man hvarje ögonblick trodde det han skulle släppa sitt tag och falla ned. (Forts.)